Ont, det gör ont...
Så har det återigen knölats in en gran som står så grön och grann (INTE) i stugan... Det smärtar mig att behöva erkänna att granen är inte alls grann det här året. Jag har nedprioriterat granen så till den milda grad att resultatet blev så fult att till och med gamla pendelklockan stannade i ren och skär förskräckelse. Jag brukar vara så där lite dryg och kommentera andras granar som kan tyckas skeva eller se ut som ett silleben. Nu är det jag som står där med hundhuvudet (eller ska man säga grishuvudet så här till jul?). Nåja, vi HAR en gran och den fyller sin funktion - det luktar gran på riktigt. I ett desperat försök att göra den någon som helst rättvisa införskaffades ett splitter nytt pyntkit och med det pyntades granen i vad Bengt Grive skulle ha kallat för isblått.
Nu är det dan före dan sedan ett par minuter och jag känner inte alls att jag på något sätt är redo för julen, hoppas den är redo för mig - here I am, entertain me!
Julaftonsnatt och juldagsnatt (en dagnatt måste vara spetziell) ska jag spendera på det fascionabla SH Elmia. När de nätterna är avklarade ska det åkas över till rätt sida Sverige, nämligen ostkusten för ytterligare ett julfirande. Då är det mina "päron" som står för kalaset och det ser jag fram emot. Mamma, har du gjort de däringa små goda kroppkakorna?
Kroppkakor som är så jävla smarrigt!
Tja
Hellre en ful gran ärn en full granne!
Granen går ju alltid att kasta ut, det gå ju inte om grannen är för full och kanske för tung!!
Leve de fula granarna!
Så sant så sant käre Elf...