nattsuddande tankar i väntan på sängen
Nattjobb suger musten ur en på ett sätt som är svårt att förklara för de som aldrig provat på att jobba natt. En och annan har väl provat på en frostnatt med ett till synes oändligt festande och en efterfest ovanpå det. Visst det går väl an om man kan sova till det lite ordentligt dagen efter och inte behöva gå på natten igen. För min del så är det flera nätter på varandra, så många som upp till 5 nätter på raken. Sämsta möjliga är att jobba helgnätter. Har man då familj med barn så är det inte alltid så smidigt att ligga och sova bor helgdagarna när barnen helst av allt bara vill ha en pappa att busa och stoja med. Jag är inte ett dugg avundssjuk på frugan som måste slita med dem och försöka hitta på aktiviteter som är utomhus eller i bästa fall på annan plats, allt för att jag ska få sova. När barnen var mindre så blev det ofta så att jag fick mer sammanhängande dygnsvila än vad hon fick. Det kan jag tycka är fruktansvärt orättvist, men jag har en fantastisk fru som bara biter ihop och kämpar. tack!
Drömmen nu vore om man kunde ha ett dagjobb som inte inkräktade på det sociala livet på samma sätt som det ständiga nattjobbandet gör. Tänk att få komma hem och vara med familjen på eftermiddagen och kvällen utan att behöva smyga undan för att behöva "bunkra sömn". Det är inte så att jag på något sätt vantrivs på jobbet, utan det är det ständiga slitandet på fel sida dygnet. Jag arbetar dessutom inom en sektor som inte har vett att betala för obekväm arbetstid. Jag är idag ikapp den lön jag hade som kärnkraftsrallare för 9 år sedan. ( oh happy days...) Min plats i landet är nu beläget på ett på tok för långt avstånd till ett kärnkraftsverk eller arbetsgivare inom den sektorn. Jag har flera gånger funderat på att försöka få komma tillbaka och säsonga under revitionerna, men min nuvarande arbetsgivare vill inte godkänna tjänstledighet. " då får du säga upp dig och hoppas på att det finns någon tjänst för dig att komma tillbaka till" ett #¤!"%¤#&#! sätt att resonera, men det är bara att tugga i sig. I bland funderar jag på varför jag skänker så mycket tid och lust till min arbetsgivare när det är så svårt att få något tillbaka. Svaret på det måste vara att jag älskar att träffa och prata med nya människor hela tiden. Det är inget man blir monetärt rik, för min del blir jag enbart själsligt tillfredsställelse att få ta hand om och serva människor.
Nä, nu ringer snart klockan hemgång och jag får ta och krypa ner i sängen för att paniskt tillgodogöra mig några timma sömn innan helgen drar igång med kvalitetstid inplanerad både för familj och inte minst för gamla vänner. Jag och frugan är bjudna på en sen kräftskiva där några av mina bättre vänner från min uppväxt på ostkusten lär dyka upp. Känslan av att det kommer bli lite av "minnenas afton" är inte långt borta. Inte direkt så man kommer att vila upp sig, men vila kan man göra när man ligger tre fot under jord...
God natt!
