jonsters tittut

heja heja heja

"Underbart är kort" - det är vad jag känner nu. Jag har jobbat två nätter här och det är två för mycket. Det är helt fantastiskt vad fel det känns att sitta på just fel hotell. Inget fungerar som det ska, vare sig larmtelefon, nattelefon eller kaffemaskinen. Att kaffemaskinen inte fungerar är i sig inget under, då jag inte är faan till att hitta nyckeln för att köra rengöringsprogrammet. Så nu är den helt igenbekad och inte alls lämplig att hämta kaffe ur. Jag har vänt upp och ner på hela recpetionen utan att hitta nyckeln och misstänker starkt att flummnattisen innan mig har den liggandes i en ficka nära pungen. Det är å andra sidan inget större problem för mig då jag sett till att fixa en termos kaffe som likt en gammal vän håller mig sällskap i natten.

Problem som sådana uppkommer egentligen bara av en enda anledning. Det är rätt personla som jobbar på fel hotell. vi är vana vid att saker och ting fungerar. Nu kommer vi till ett hotell som vi inte känner. Det hade varit bättre att man hade haft vårat hotell öppen över jul och nyår i stället för att stänga ner och flytta personlane. Men, men det är tankar och ideer som jag inte har mandat att vare sig tänka eller yppa. Fuck it... jag gör det ändå och det vet ledningen om *muwaha*

Det är nu jag förstår varför jag för drygt 5 år sedan sökte mig bort från det här hotellet till förmån för det mer centralt belägna. Spontant känner jag att där är det lite ordning på prylarna. Det finns en struktur för var nycklar finns dessutom finns det reservnycklar som alla vet om. För visst händer det att en nyckel kan få åka runt I fickan lite för länge för att sedan glömmas bort och återupptäckas först när man behöver den nästa gång. När det väl händer är räddningen inte längre bort än nyckelskåpet.

Jaja, nu har jag checkat in ett gäng fem-i-två-ragg som har varit tvungna att ta en dyr taxi för att komma ut hit. Det blir med andra ord lite dyrare mys än vanligt pfff. Minst en av grabbarna som kom känner jag igen från city, där han har för ovana att glida in runt halvtrehugget med ett nytt gnoe vid sin sida varje gång. En liten stekare som inte har vett att skämmas det minsta över vad hans beteende. Det enda som jag finner positivt med honom är dock att han vanligtvis tipsar en del.
hahaha... det är inte sant - jo det är det faktiskt. En av fem-i-två-raggen kom redan tillbaka och ville ha en taxi. Det tog inte mer än kanske 20 minuter. Återigen kanske devisen  "underbart är kort" passar.

Så sitter man då här på självaste julaftons natt och gör i stort sett inte ett skapandes skit på mosebacke. Majk och Bast sitter och inmundigar dryckjom och ordbajsar. Själv sitter jag I repan och har tittar på familjen Teutul och deras förehavanden I O.C Choppers. Det är inget jag föredrar att göra en afton som denna. Jag vore hellre hemma med min familj, men idiotsnäll (för mycket pepparkakor) som jag är gick jag med på att jobba någon natt under julen. Faan det ångrar jag bittert just nu. Sitta här på "fel hotell", yra runt och inte hitta ett skit. När man dessutom måste komma hit och städa upp efter andra inkompetenta nattisar som inte gör vad de borde gör inte saken ett dugg bättre. Blä!

Jag jobbar ytterligare en natt sedan bär det som sagt av till Oskessamn för lite samkväm med min mor och far. Det är inte utan att man längtar lite hem till byn.

Fredag kväll och lussevaka... Fullt på stan med både pruttfulla juniorer och dyngraka seniorer och jag ska jobba. Natten började med en rivstart. Jag kliver av bussen och kliver rätt in i en grov misshandel. Två killar hoppar ut från O´learys och hoppar på en annan kille. Ett par svingar i luften och några träffar, killen åker i backen och innan han har studsat klart kommer sparken mot huvudet. Det är oklart om sparken verkligen träffar huvudet eller "bara" mot överkroppen. Vid det här laget är det så mycket folk som reagerar, däribland jag själv, att förövarna helt sonika slutar upp och hoppar tillbaka in på krogen. Var krogvakterna var just vid det här tillfället lämnar en del att önska eller fundera över. Kvar på backen ligger offret till synes livlöst och jag med några fler störtar fram för att försöka hjälpa till. Någon tar upp telefonen och jag tar plats vid huvudändan och vi gör vad vi kan för att styra upp situationen. Killen blöder kraftigt ur bakhuvudet och är medvetslös. Den här gången har killen tur och vi är ett flertal nyktra och sjukvårdskunniga på plats.

Det är ganska intressant hur reptilhjärnan slår till och gammal inövad kunskap bara bubblar upp till ytan igen. Det är nu man inser hur fantastisk bra tiden i Röda Korsets Första Hjälpengrupp varit. Att man dessutom spätt på den sjukvårdkunskapen med både militärtjänst och egentintresse gjorde saken inte ett dugg sämre. Skulle jag nu hamna i samma situation hoppas jag verkligen att gatan kryllar av rådiga, kunniga och inte minst hjälpsamma människor.
 

I samband med att ambulansen kommer hastande kommer också polisen farandes. En polisman kommer fram, kollar läget och frågar om någon sett vad som hände. Vi är några som svarar jakande på frågan och jag får följdfrågan om jag skulle kunna peka ut förövaren. Mitt svar blir något svävande att jag antagligen skulle kunna peka ut honom just nu, men troligtvis inte i morgon. Allt gick så fort och jag hade fokus inställt på offret redan då. Polisen ber mig att gå förbi polisbilen och titta in genom den öppna dörren in i baksätet. Där hade man redan, med hjälp av krogvakter och gäster fångar in en misstänkt. "gå förbi och se om du känner igen honom" Visst var det en av killarna jag sett attackera förrut. Jag får lämna lite uppgifter till polisen och samtidigt hör jag att det finns flera vittnen som sett och haft sitt fokus på förövaren och kunde till och med peka ut honom med namn. Med det i ryggen tror och hoppas jag inte att jag kommer att bli kallad till någon rättegång som vittne. Jag kan tycka att mitt vittnesmål är alldeles för svagt.

Med en adrenalinkick i kroppen kom jag nästan en halvtimme försent till jobbet, men mina kollegor var dess bättre mycket förstående till min sena ankomst. Jag fick slänga mina underbart sköna och lagom slitna skinnhandskar, då de var helt fulla med blod. Det innebär att min önskelista till jultomten utökas med just ett par sköns skivhandskar. När jag sedan på jobbet fick lite tid att reflektera över det inträffade inser jag att samtalet som kom från platsen är något jag kommer att få uppleva mången gång på nästa arbetsplats, fast då från andra sidan som mottagare. Jag funderar över om man får samma adrenalinpåslag från den sidan som man får när man är ute på plats? Kanske är det så att man till en början får påslaget, men att man efter hand vänjer sig och lär sig hantera det på ett helt annat sätt. Jag tror inte man ska säga att man blir avtrubbad, då jag tror att det skulle vara en fantastiskt dålig egenskap som larmoperatör. Visst kanske autopiloten slår till och saker bara händer, men det kallas då erfarenhet.

Lördagsnatten bjöd inte på några större begivenheter. Folk i rörelse på gatan utanför, kanske lite fler än vanligt så här helgen innan löning. Det lilla extra vimmlet kan bero på JönköpingsGalan 2008. Alla tätorter med aktning har väl en gala? Så även Jönkeboda. Årets ambassadör blev något otippat Mian Lodalen.

Besynnerligast under natten var nog snubben som kom springandes förbi hotellet i bara kallingarna. Klockan var väl sisådär en 03.30 när grabben kommer löpandes nerför gatan, tätt följd av en vit Audi. Vid korsningen stannar killen och sliter upp kallingarna i värsta Steve Urkel-maner, sedan sätter han sig helt sonika på Audins motorhuv och denne kör vidare. Det är inte så jädra enkelt som man kan tro att hålla I sig på en motorhuv, jag hoppas killen klarade sig från större blesyrer. Lite asfalt I skinkorna skulle han dock behöva som minne och reminder om att man ska ge faan I dylika dumheter när man är på fyllen. Det är i sådana här lägen man önskar att det fanns en kamera att dokumentera dårskaperna med.

Nu är det söndagnatt och i det närmaste tomt på hotellet, lite eftersläntrande gäster som suttit fast i tågkaoset. Alla som på ett eller annat sätt varit beroende av tågtransporter ha i dag varit lite ur tid. Jag är trött som jag-vet-inte-vad, sömnen under dagen har varit lite sisådär. Frugan är förkyld och trött, ungarna löper amok. Inte det lättaste att få sömn i de små blå då inte... Jag drömmer mig bort mot ett jobb utan ständig natt. Det är inte det att jag inte klarar av nattjobb, men faan jobbar man ständig natt tappar man helt socialt umgänge. Spelar ingen roll hur man än vänder sig så har man ändan bak (vilket kanske är tur, så man inte skulle tappa den och upptäcka det först när man ska på muggen och inte har något att sitta på) Jag jobbar alltid när alla andra sover och sover när andra är vakna. Jag möter frugan som hastigast på morgonen och tar ungarna till förskolan, sover, hämtar ungarna och umgås med dem. Sedan kommer frugan hem, vi dricker en kaffe, lagar lite mat och äter. Sedan börjar klockan närma sig kvällen och jag drar mig tillbaka för att försöka få till någon timmes skönhetssömn innan jobbet... Det ger inte många minuters kvalitetstid med frugan. Det är jobbigt.

Nu är det bara att härda ut söndagnatten för att sedan ge faan i att sova och sätta sig till framför burken och försöka få fatt I biljetter till vårens begivenhet I globen. Biljettsläppet är kl 09.00, vis av erfarenhet så brukar biljetterna ta slut på knappa 15 minuter. Nu är det två spelningar så det kanske kan ta upp till 20 minuter innan de är slut den här gången. Men det är inte att ge sig faan på. Det är ju själva faan att de ska envisas med att öppna mitt i natten, kunde de inte tänka lite på oss nattarbetare och ha biljettsläppet run 4-5-snåret? Det vore service!

Nu ska vi höja köplusten genom näsan. Genom konstgjorda dofter ska vi konsumera mer, ett ganska intressant grepp. Genom att det luktar mer frukt än vad det egentligen gör ska vi lockas till att köpa på oss mer frukt som vi sedan måste slänga för att vi inte hinner eller orkar äta upp innan den ruttnar. Genast börjar min något trötta hjärna skena och hitta på dofter som skulle höra  till olika avdelningar, vissa mer angenäma än andra.

• Fruktdoft - Fruktdisken
• Nybakat-bröd-doft - Brödavdelningen
• Sötsliskig doft - Lösgodiset
• Bajslukt - Blöjavdelningen

Sedan finns det ett par avdelningar som jag inte ens vill spekulera i doftförslag *höhöhö*
Nej, jag betackar mig nog för dylika försök till att exploatera vårat undermedvetna ytterligare. Det räcker gott och väl med all reklam och lockvaror.

Shop and out.

Idag ska jag försöka ta mig igenom steg tre i en femstegsraket till rekrytering. Jag har klarat av personlighetstestet och intelligenstestet *hoppsan*, om allt går min väg så klarar jag dessutom av första intervjun för att sedan gå till stress-/simultankapacitetstest och därefter den andra intervjun. Det var länge sedan jag kände att jag var så här nära att komma ifrån hotellet, så nu jädrar gasar vi! Kl 1300 ska jag vara pigg och alert nog för att vara mig själv och kunna svara vettigt och sakligt. Innan jag kommer till det stadiet ska jag klara av natten, lämna barnen på respektive förskola, ta mig hem till sängen. Väl I sängen ska jag sova mycket, hårt och länge för att när klockan ringer studsa upp som en möbelfjäder. Nu får alla hålla tummar och tår för att det går bra...

... klart slut.

Nattjobb suger musten ur en på ett sätt som är svårt att förklara för de som aldrig provat på att jobba natt. En och annan har väl provat på en frostnatt med ett till synes oändligt festande och en efterfest ovanpå det. Visst det går väl an om man kan sova till det lite ordentligt dagen efter och inte behöva gå på natten igen. För min del så är det flera nätter på varandra, så många som upp till 5 nätter på raken. Sämsta möjliga är att jobba helgnätter. Har man då familj med barn så är det inte alltid så smidigt att ligga och sova bor helgdagarna när barnen helst av allt bara vill ha en pappa att busa och stoja med. Jag är inte ett dugg avundssjuk på frugan som måste slita med dem och försöka hitta på aktiviteter som är utomhus eller i bästa fall på annan plats, allt för att jag ska få sova. När barnen var mindre så blev det ofta så att jag fick mer sammanhängande dygnsvila än vad hon fick. Det kan jag tycka är fruktansvärt orättvist, men jag har en fantastisk fru som bara biter ihop och kämpar. tack!

Drömmen nu vore om man kunde ha ett dagjobb som inte inkräktade på det sociala livet på samma sätt som det ständiga nattjobbandet gör. Tänk att få komma hem och vara med familjen på eftermiddagen och kvällen utan att behöva smyga undan för att behöva "bunkra sömn". Det är inte så att jag på något sätt vantrivs på jobbet, utan det är det ständiga slitandet på fel sida dygnet. Jag arbetar dessutom inom en sektor som inte har vett att betala för obekväm arbetstid. Jag är idag ikapp den lön jag hade som kärnkraftsrallare för 9 år sedan. ( oh happy days...) Min plats i landet är nu beläget på ett på tok för långt avstånd till ett kärnkraftsverk eller arbetsgivare inom den sektorn. Jag har flera gånger funderat på att försöka få komma tillbaka och säsonga under revitionerna, men min nuvarande arbetsgivare vill inte godkänna tjänstledighet. " då får du säga upp dig och hoppas på att det finns någon tjänst för dig att komma tillbaka till" ett #¤!"%¤#&#! sätt att resonera, men det är bara att tugga i sig. I bland funderar jag på varför jag skänker så mycket tid och lust till min arbetsgivare när det är så svårt att få något tillbaka. Svaret på det måste vara att jag älskar att träffa och prata med nya människor hela tiden. Det är inget man blir monetärt rik, för min del blir jag enbart själsligt tillfredsställelse att få ta hand om och serva människor.

Nä, nu ringer snart klockan hemgång och jag får ta och krypa ner i sängen för att paniskt tillgodogöra mig några timma sömn innan helgen drar igång med kvalitetstid inplanerad både för familj och inte minst för gamla vänner. Jag och frugan är bjudna på en sen kräftskiva där några av mina bättre vänner från min uppväxt på ostkusten lär dyka upp. Känslan av att det kommer bli lite av "minnenas afton" är inte långt borta. Inte direkt så man kommer att vila upp sig, men vila kan man göra när man ligger tre fot under jord...

God natt!

Kvinnorna blir precis till sig i trasorna, suckar och ler fånigt när Peter Stormare dyker upp. Han är stor, inte som många andra kändisar - divig, dryg och självgod. Han glider omkring, är inte rädd att möta fans eller allehanda pruttfulla dårar som bara vill skaka hand och släpigt klämma fram ett "fyy faan va' du ä bhraa". Peter tackar både kreti och pleti för de komplimanger han får. Han har en närvaro som är lite svår att sätta ord på. Det är en fröjd att se både Peter Stormare och Henrik Hjelt utan att blinka ställa upp på att fotograferas med suktande tjejer och för den delen även äldre kvinnor. Martin Stenmark är lite hemligare av sig och minglar inte lika friskt. På det hela taget är samtliga tre väldigt skönt avlappnade i sin attityd.

Det finns andra som inte är lika modesta I sitt framträdande. Nej Daniel Da Silva! Jag vill inte ha något med dina slampiga groupies att göra och jag vill INTE för pengar i världen ha något sexuellt samröre med dig heller! Make till pubertalt beteende får man leta efter. Man får nog skylla ett lätt intag av alkohol, men lite "ordning på torpet" om jag får be. Man behöver inte ha några högre skulder till ockrarna CSN för att se en distinkt skillnad på B-kändisars beteende och de "riktiga" kändisar som vekligen är säkra i sin roll och har vett att bete sig.

Over and Out

På min arbetsplats händer det saker, ibland är det vettiga och ibland kan det tyckas helt från vettet. Nu är det omdaningar på G vilket jag upplever som både onödigt och helt rubbat. Någon/några har bestämt att det är fel färg på utencilierna som vi använder dagligen. Vad är det för fel på offwhite? Här måste köpas in nya och allt annat kasseras. Nu ska tilläggas att jag jobbar inom en koncern som jobbar hårt på miljötänk och vi är därav svanenmärkta och man sorterar allt in i minsta detalj. Nu helt plötsligt så går vi mot strömmen och slänger fullt fungerande saker, likt "Plus-Sverker", i stora soptunnan. Saker och ting med fel färg göms i väntan på att nya med rätt färg ska levereras. Just nu har jag spenderat 30 minuter på att leta efter en hålslag (vit sådan) Skojaren som har lagt energi på att gömma den skulle jag vilja ha ett litet pow-wow med.

Denna frenetiska jakt på ljusa kontorsutencilier har dock inneburit att jag fått en ny hobby. Det är dock en hobby som kommer stanna på jobbet och säkert kommer sluka flera minuter av betald arbetstid så går det! När man kasserade en fullt fungerande gemmagnet, vilken dubbelarbetade som gummibandshållare, var man tydligen tvungen att slänga 100-talet gummiband (utan att tänka på regnskogen - ajabaja) När jag letade efter hålslagen hittade jag av en slump alla gummiband I en papperskorg och tänkte "what to do?" Lika snabbt som frågan ställdes gick ett Liljeholmens upp och jag fick min nya hobby. Jag skapar nu en boll av allt. Vem vet, bollen kanske en dag renderar I ett världsrekord. Jag kan avslöja att bollen studsar väldeliga och oregelbundet, vilket med lite vilja kanske kan skoja till en annars ganska dyster och mörk sida av dygnet.

Over and out