jonsters tittut

Ja, då har man brottats med allt från gubbar till småkillar som ofta är helt bortsupna och inte hittar varken ut eller in. Givetvis måste jag ta reda på vad som lockar alla dessa mer eller mindre djupsinniga att komma till Jönkeboda. Den gemensamma nämnaren för alla dessa är Lastbilar och allt som har med det att göra. Jag kom över två biljetter och tog med mig frugan och telningarna för att se på spektaklet.

Jag är ingen duvunge när det gäller mässor, utan jag har genom åren besökt allt från bilmässor till mässor för mekaniskt underhåll. Elmia Lastbil var dock något helt nytt för min del. På samtliga tidigare mässor jag besökt har man utan större problem kunnat förse sig med lite öl och kanske med lite tur en stänkare därutöver. Det brukar inte vara något direkt fylleslag, utan man blir bjuden på lite öl I en monter och så pratar man kanske lite jobb. Vill man ha större mängder alkohol finns det serveringar med möjligheter. Lastbilsmässan däremot, där sups det hejdlöst. Det första som möter mig när jag kommer in bland utställare är att en ordentligt överförfriskad man I 160-kilosklassen helt sonika vobblar in I en pyramid av jeepdunkar I papp, allt detta följs av ett allmänt jubel och ingen höjer nämnvärt på ögonbrynen. Flertalet besökare går ogenerat och sörplar på sina burkar köpta för en billig penning I annat land. Går man sedan ut och tittar på de utställda lastbilarna vilka står där och blänker som vore de av ädelstenar. Även här finns en liten baksida. Råfyllan! Mellan dessa ädelstenar till truckar står, sitter eller ligger man ner och formligen hälller I sig sprit som om de var kameler I öknen.

Nu är det inte så att jag störs av att folk är packade, jag jobbar ständigt I deras sällskap. Det som förvånar mig är att arrangören inte har bättre koll på vad alkohollagen och deras serveringstillstånd säger. De kanske I det här läget har koll, men skiter högaktningsfullt I att efterleva regler. Roligt är dessutom att när man går på "Blåljusmässan" och packade drönare vobblar med sina burkar bland poliser som är både civila och uniformerade. Jag kan bara sammanfatta det hela med att hela mässan är lite vilda västern...

... Varför i hela friden ska det vara så tungt att säga "hejdå, vi syns och hörs"? Jag vet, frugan vet, de vet att ingen kommer att glömma. Laura och Henrik har varit våra tillfälliga grannar i 4 månader och ingen hade väl trott eller ens vågat hoppas på att det skulle säga klick så ända in i vassen. Den här sommaren har varit helt fantastisk. Vi har fått nya vänner för livet. Nu är det så olyckligt att de bor på andra sidan atlanten, närmare bestämt i Orlando, USA. Tillsammans har de en son som är lite dryga 2 år som på väldigt kort tid blivit som en extra bror för mina två barn. Frugan har i Laura hittat en storasyster. Alla är vi förvånade över hur nära vänner vi har blivit på så ofantligt kort tid. Vi har bara kallt konstaterat att "så är det". Allt verkar ha stämt emellan oss.

Nu har de då rest tillbaka till sina "riktiga liv" over there. F**k att det ska vara så knäckande dyrt att ta flyget över med familjen. En snabbkoll visar att det skulle tömma lädret på närmare 30.000 SEK för att få flyga tur och retur. De bor tydligen helt perfekt. Nära till Disney World, nära till Cape Canaveral och en massa annat skoj. Jaja, det är väl bara att konstatera att det är så och så får man ställa hoppet till fru Fortuna. Tills vidare får jag får helt enkelt sätta mig in i hur Skype fungerar. Vi vet dock att vi kommer att träffas, då de åker hem till Sverige nästan två gånger om året för att träffa pappans föräldrar i Rättvik. Det gäller bara att samköra ledigheter för oss och ett familjerum på närmsta Scandic. Vår äldsta son sa flera gånger idag att "jag kommer sakna er" och det är precis vad vi vuxna också känner. Men tid kommer och vi kommer att ses igen, vilket känns som en lättnad i det hela. Vi säger ju bara hejdå så länge, "we will meet again!"

Jag måste till att börja med ge Posten och brevbäringen en liten känga. Jag bor inte i centrum, men dock i de centrala delarna av stan - Ok med det. Jag har egentligen inte bråttom med posten - ok med det. Jag har dessutom inte lantbrevbäring. Hur kan det då komma sig att man den senaste tiden fått posten så sent som 14.30!!? Jag kunde förstå om man behövde krypa ut posten, men nu bor jag inte längre än 3,0 km från kammen där posten sorteras. Skärpning!!

Nu till mina 300 spänn. Jag kan per idag äta tårta för en 3hundring utan att det belastar min penningpung. I lådan (den avsedd för brev och inte räkningar) hittade jag ett kuvert adresserat till mig (dock lite felstavat) och däri låg ett presentkort utfärdat av ett konditori på hela tre hundra riksdaler!! Allt detta som tack för att jag lämnat in en hel korg nycklar som jag fann mitt i en rondell. Maggan - som av någon besynnerlig anledning förvarat korgen på taket av sin bil och kört så fort i rondellen att korgen med hjälp av centrifugalkraft dansat i gatan - tackar för min insats med att ge min kalaskula ett rejält tillskott. Jag har vänt och vridit på det här och kommit på att jag kan med gott samvete säga att Maggan har gett mig nyckeln till mitt fortsatta kroppsliga förfall... tack!

... Det har varit en tung helg för min stackars lever, men den lever och hälsar...

Helgen börjar med fredag, som sig bör och med den en premiärkväll på en av stans nya inneställen. På något sätt så lyckas vi blåsa Benke Blysänke på två A5 stora biljetter. Kvällen förgylldes med en spelning av E.M.D. Småflickorna var som tokiga och det förvånar mig mycket att man inte fick se några svettiga stringtrosor slängas på scenen. Jag har svårt att rensa huvudet från intrycket att "det var det slampigaste jag sett på mycket, mycket länge" Natten avslutades med ett besök på "golden arches" för att sedan ta påsen och svulla i sig hemma hos Mad Majk. Framåt småtimmarna kommer man hem och kraschar och attacksover.

Helgen fortsätter med lördag (faan vilken överraskning) Lars Winnerbäck spelar i Husqvarna och jag har sedan tidigare köpt två biljetter till min kära lilla fru. Jag får turligt nog lite valuta för pengarna då jag får följa med. Kvällen rivstartar med en liten tur på cykel. Väl inne i parken slås man av den fantastiskt sköna stämningen, solen skiner och ölen flödar i därför avsedd boskapsfålla ;) När jag och frugan som bäst slödricker en kall kommer en jobbarkompis med sällskap instudsande. Här startar kvällen på riktigt. Vi blir allt eftersom fler och fler och på något besynnerligt sätt börjar ölen flöda även den här kvällen. Min lever jublar, allt eftersom ölen rinner ner så ordnar även den här kvällen till sig.

Miss Li, drar av ett par riktiga rökare och studsar runt på lilla scenen och alla börjar på allvar hitta möjligheter att på eget sätt hälla av sina påtäter. Framåt tjugo1snåret kommer Lasse med Hov in och hetsar igång med en av de bättre spelningar jag sett med just Lars. Vilken stämning, även om det inte bara är Lars förtjänst. Hela bandet sprudlar av spelglädje och med dem så är publikum en kokande kittel av kärlek och lycka. Tack för den Lasse! Ja, vi kommer ihåg dig då...

Nu är det söndag och med den slutet på ännu en helg. På torsdag börjar jag jobba igen... Repan skall återigen inredas och befästas av mig, Manöver! (och kvinna under) Torsdagsnatt förgylls av avresefest för lastbilsmässan http://www1.elmia.se/lastbil/ av tidigare erfarenheter så är det bara att förbereda sig på vad som komma skall... Länge leve träskor och väst! *ieuw*

Over and out.

Nu går man som på naglar och väntar på att få Metallicas skiva levererad så man kan lyssna och se vart de har tagit vägen den här gången. Jag är i grund och botten vad man skulle kunna kalla en hängiven Metallicafan, men måste erkänna att jag inte alltid är nöjd med vad de pressar på skiva. Jag tillhör den skaran som gillar de äldre skivorna, de som kom under 80- och 90-talen. Det man hittills kunnat höra från den nya plattan Death Magnetic, är låten Cyanide som spelades live för första gången på Ozzfest 9/8 2008. Vad som omedelbart slår mig är att riffen låter mer "chugga-chugga" än vad de gjort på senaste plattorna. Jag tycker nog att man kan säga att de äntligen lyckats med att gå tillbaka lite till "det gamla soundet". Kirk Hammet säger i en intervju att Death Magnetic är lite av en modern And Justice For All. James Hetfield dristar sig till och med att säga att Death Magnetic är något av ett mellanting av Master of Puppets och And Jusitce For All. Nya skivan ska enligt James inte vara som St. Anger - enkelspårigt och bara en känsla (som en näve på truten), den kommer vara som Master of Puppets med lite ballader, lite instrumentalt, snabba låtar och inte minst episka. Ska man tro allt det så är det här definitivt en skiva att vänta på.

Så var det söndag och slut på semestern? Nä, jag börjar inte jobba förrän torsdag den 21e. Vad får mig då att känna att semestern skulle vara slut? Jo, nu börjar allvaret för Albin, han ska skolas in på förskolan och så ska Edgar tillbaka till sin förskola - slut på eventuella sovmornar. (inte för att de varit alldeles överdrivet många) dessutom börjar frugan jobba igen efter en längre tids mammaledighet. Nu blir det till att se till att alla kommer i ordning på morgonen och kommer iväg. Första två veckorna har jag tagit pappadagar för att underlätta inskolningen, men sen... ja då ska allt klaffa på minuter, kanske till och med på sekunden. Vår familj skrider återigen in i en rutin (eller nått) där jag och frugan knappt träffas. Med lite pussel så träffar jag barnen.

Jag är just nu väldigt dubbel till att återgå till jobbet. Det är inte så att jag inte trivs med jobbet och arbetskamraterna, det är TIDEN!!! Faan man får helt fel rutiner gentemot övriga samhället. Det är skit att inte hinna träffa familjen och spendera den tid som man tränger. Jaja, det ger dock lite (med emfas på lite) pengar till brödfödan. Jag råkar ju faktiskt jobba i en bransch som har fruktansvärt svårt att betala för sig. Jag har efter nu sex års arbetande på samma företag precis passerat den lön jag hade när jag "rallade" kärnkraft 1997. Du läste rätt 1997, det är för söte Sören 11 år sedan. Bara att inse att vissa yrkesval ger pengar för mödan, andra inte...