Kräftskiva 2008
Festen skulle visa sig vara både välbesökt och välplanerad (hmmm?) Bordsplacering för att ingen skulle sitta i närheten av sin partner och så skulle alla singlar sitta tillsammans så att de kanske kunde nätverka lite. Så hände det sig att det skulle tävlas och arrangörerna hade en sedan länge planerad lagindelning.
Samtliga festdeltagare föstes likt boskap ut på verandan och skulle sedan presenteras med en beskrivning och med et blev man utsållad och tillvisad sitt lag. Här gick något väldigt snett, kan bero på att arrangörerna intagit lite för mycket välkomstbål (alltid fullt glas för att visa solidaritet för nyanlända gäster). Rent organisatoriskt var lagindelningen ett totalt mörker. Ingen visste något, inte ens Mr. PeVik som stod för presentationen. Alla yrade omkring som nynackade höns. Det slutade med att jag fick en order om att gå in och va tyst ;) Blixtefort hittade jag och några andra fram till bålskåen som var långt ifrån tömd. *mmmmm* Efter en rörig inledning fann alla sina platser kring borden och så kunde kräftdjuren sörplas i rumpan och inmundigas. ICKE! nu följde en något klarare förklaring till lagindelningarna och som tur var visade det sig att det egentligen var bordsplaceringen som styrde (här hade någon tänkt till lite ;)) Sittningsregler gicks igenom och så var det dags för första skålen och sedan kräftdjur. Allt efter den punkten är något av en disig tillställning där de flesta blev något otydliga i konturerna.
Skålar och tal avverkades i rask takt och vipps var klockan slut. Njae klockan tog väl inte direkt slut, men jag och frugan tog det säkra före det osäkra och vandrade hemmåt i natten.
Efterspelet är numer förflyttat till Facebook och här postas flitigt bilder och kommenteras till höger och vänster. Man fyller på sin vänlista. Vad nu!? Världen är bra liten, helt plötsligt visar det sig att människor som man numer är vän med har gemensamma vänner med mig i ett helt annat och väldigt otippat gäng. Kul!! nu ska jag bara försöka lista ut hur det hänger ihop, vilket är en helt annan historia.
nattsuddande tankar i väntan på sängen
Nattjobb suger musten ur en på ett sätt som är svårt att förklara för de som aldrig provat på att jobba natt. En och annan har väl provat på en frostnatt med ett till synes oändligt festande och en efterfest ovanpå det. Visst det går väl an om man kan sova till det lite ordentligt dagen efter och inte behöva gå på natten igen. För min del så är det flera nätter på varandra, så många som upp till 5 nätter på raken. Sämsta möjliga är att jobba helgnätter. Har man då familj med barn så är det inte alltid så smidigt att ligga och sova bor helgdagarna när barnen helst av allt bara vill ha en pappa att busa och stoja med. Jag är inte ett dugg avundssjuk på frugan som måste slita med dem och försöka hitta på aktiviteter som är utomhus eller i bästa fall på annan plats, allt för att jag ska få sova. När barnen var mindre så blev det ofta så att jag fick mer sammanhängande dygnsvila än vad hon fick. Det kan jag tycka är fruktansvärt orättvist, men jag har en fantastisk fru som bara biter ihop och kämpar. tack!
Drömmen nu vore om man kunde ha ett dagjobb som inte inkräktade på det sociala livet på samma sätt som det ständiga nattjobbandet gör. Tänk att få komma hem och vara med familjen på eftermiddagen och kvällen utan att behöva smyga undan för att behöva "bunkra sömn". Det är inte så att jag på något sätt vantrivs på jobbet, utan det är det ständiga slitandet på fel sida dygnet. Jag arbetar dessutom inom en sektor som inte har vett att betala för obekväm arbetstid. Jag är idag ikapp den lön jag hade som kärnkraftsrallare för 9 år sedan. ( oh happy days...) Min plats i landet är nu beläget på ett på tok för långt avstånd till ett kärnkraftsverk eller arbetsgivare inom den sektorn. Jag har flera gånger funderat på att försöka få komma tillbaka och säsonga under revitionerna, men min nuvarande arbetsgivare vill inte godkänna tjänstledighet. " då får du säga upp dig och hoppas på att det finns någon tjänst för dig att komma tillbaka till" ett #¤!"%¤#&#! sätt att resonera, men det är bara att tugga i sig. I bland funderar jag på varför jag skänker så mycket tid och lust till min arbetsgivare när det är så svårt att få något tillbaka. Svaret på det måste vara att jag älskar att träffa och prata med nya människor hela tiden. Det är inget man blir monetärt rik, för min del blir jag enbart själsligt tillfredsställelse att få ta hand om och serva människor.
Nä, nu ringer snart klockan hemgång och jag får ta och krypa ner i sängen för att paniskt tillgodogöra mig några timma sömn innan helgen drar igång med kvalitetstid inplanerad både för familj och inte minst för gamla vänner. Jag och frugan är bjudna på en sen kräftskiva där några av mina bättre vänner från min uppväxt på ostkusten lär dyka upp. Känslan av att det kommer bli lite av "minnenas afton" är inte långt borta. Inte direkt så man kommer att vila upp sig, men vila kan man göra när man ligger tre fot under jord...
God natt!
Russin i trafiken - en rättighet?
Nu har det hänt igen - en olycka som är orsakad av en gamling bakom ratten. Är det inte dags att införa en övre åldersgräns? Det kan inte vara en gamlings rättighet att få köra ihjäl andra. I dag har man läkarkontroller av buss- och lastbilsförare vid 45 års ålder. I Sverige hittar man i genomsnitt en chaufför med medicinska hinder för bilkörning på tusen kontroller. Tänk så bra om man kunde ställa motsvarande krav även på pensionärer. Visst det finnas pensionärer som kör bra och klarar sig lika bra I trafiken som "normaltrafikanten", men ju äldre man blir desto mer frekvent blir också sjukdommar som är direkt hemmande I trafiken. Med återkommande hälsokontroller större möjligheter att dra in körkort skulle man få bort många trafikfarliga pensionärer. Som tack för kaffet kan man istället erbjuda dem som får kortet indraget fri kollektivtrafik.
Det lipas oftast om att det är ungdommar som är trafikfarliga med sitt övermod och sin tendens att köra fort, men ett russin i trafiken är minst lika farligt.
Ladies Night - snigelspår i natten
Kvinnorna blir precis till sig i trasorna, suckar och ler fånigt när Peter Stormare dyker upp. Han är stor, inte som många andra kändisar - divig, dryg och självgod. Han glider omkring, är inte rädd att möta fans eller allehanda pruttfulla dårar som bara vill skaka hand och släpigt klämma fram ett "fyy faan va' du ä bhraa". Peter tackar både kreti och pleti för de komplimanger han får. Han har en närvaro som är lite svår att sätta ord på. Det är en fröjd att se både Peter Stormare och Henrik Hjelt utan att blinka ställa upp på att fotograferas med suktande tjejer och för den delen även äldre kvinnor. Martin Stenmark är lite hemligare av sig och minglar inte lika friskt. På det hela taget är samtliga tre väldigt skönt avlappnade i sin attityd.
Det finns andra som inte är lika modesta I sitt framträdande. Nej Daniel Da Silva! Jag vill inte ha något med dina slampiga groupies att göra och jag vill INTE för pengar i världen ha något sexuellt samröre med dig heller! Make till pubertalt beteende får man leta efter. Man får nog skylla ett lätt intag av alkohol, men lite "ordning på torpet" om jag får be. Man behöver inte ha några högre skulder till ockrarna CSN för att se en distinkt skillnad på B-kändisars beteende och de "riktiga" kändisar som vekligen är säkra i sin roll och har vett att bete sig.
Over and Out
Re-Mix or Remaster Death Magnetic!
"Genuint olyssningsbart" - Ian Shepherd
Här gör Metallica en skiva som äntligen låter lite 80-tal och så mastrar man skivan som nybörjare!! Skivan lider enormt av ett värdelöst ljud. Jag trodde länge att ripparna som låg på nätet bara var klantigt gjorda och att allt skulle ordna till sig bara skivan kom hem I lådan – Icke! Den pressade skivan låter lika sopigt den.
Jag har aldrig påstått mig vara någon audiofil eller vara speciellt nördig och behöva "top of the line-ljud" men det här är faktiskt löjligt. Man behöver inte vara speciellt högutbildad för att höra att ljudet "distar" hela tiden. Aftonbladet skriver "Ljudnördar dissar Metallicas nya" och det är inte bara ljudnördar som gör. På nätet finns ett upprop där jag uppmanar alla (även om du egentligen inte gillar Metallica) som tycker ljudet låter skräp att skriva under och kräva en re-mastrad eller re-mixad version. I skrivande stund är det drygt 6300 som skrivut under. Snälla följ länken och skriv under... Re-Mix or Remaster Death Magnetic!
Vem faan kör ångvält mitt i natten?
Tja, här sitter man på jobbet och fryser som en hund. Har en timma kvar till hemgång och känner mig som ett överkört bananskal. "vem faan kör ångvält mitt i natten?" Runt 03.00 började jag frysa och inte alls må tårta. Ett tag trodde jag att jag ätit något skumt då jag kände mig lite skum i magen. Nu har jag dock funderingar på om jag bara fått någon annan slags influensa (värker i lederna). Det här har jag definitivt inte tid med, fredag morgon och som grädde på moset är det en ledig helg. *faan* Tanken var att jag skulle ta mig till Stockholm och hälsa på en väldigt god vän (som jag saknar fikastunder med varje dag) Just nu är odsen väldigt höga på att jag kommer iväg. *Den som lever får se* Näe nu vill jag bara hem och få en kram av fru och barn för att sedan krypa ihop i fosterställning under täcket och tycka lite synd om mig själv...
Har jag dessutom lite tur så kommer brevbäraren varit förbi, lagom till jag vaknar, med ett litet paket laddat med "Death Magnetic" hoppas hoppas.
9.9.99
Kungliga Hufvudstaden, here we come
Nu är det fredag morgon och helgen står och paniskt bankar på dörren. För min del är det faktiskt också helg (det är inte alltid min helg infaller och stämmer med alla andras). Jag soch familjen ska fira helgen med att åka till kungliga Hufvudstaden för att träffa vänner och sörpla kräftor och kanske få mig en och annan snaps till livs. Vi kommer att bo på Scandic Infra City. Hotellet har Scandinaviens största tropiska innomhusträdgård i vilken restaurangen är belägen. Jag tror grabbarna kommer att gilla det skarpt. Jag hoppas nu på bra väderlek för både bilköra och kräftlekar.
Blippeti-blipp… sprak… over and out
Farbror...
Dementerar smeknamnet Pissenisse, det ska tydligen vara Pissnisse *skratt*
Jobbet skapar en onödig hobby...
På min arbetsplats händer det saker, ibland är det vettiga och ibland kan det tyckas helt från vettet. Nu är det omdaningar på G vilket jag upplever som både onödigt och helt rubbat. Någon/några har bestämt att det är fel färg på utencilierna som vi använder dagligen. Vad är det för fel på offwhite? Här måste köpas in nya och allt annat kasseras. Nu ska tilläggas att jag jobbar inom en koncern som jobbar hårt på miljötänk och vi är därav svanenmärkta och man sorterar allt in i minsta detalj. Nu helt plötsligt så går vi mot strömmen och slänger fullt fungerande saker, likt "Plus-Sverker", i stora soptunnan. Saker och ting med fel färg göms i väntan på att nya med rätt färg ska levereras. Just nu har jag spenderat 30 minuter på att leta efter en hålslag (vit sådan) Skojaren som har lagt energi på att gömma den skulle jag vilja ha ett litet pow-wow med.
Denna frenetiska jakt på ljusa kontorsutencilier har dock inneburit att jag fått en ny hobby. Det är dock en hobby som kommer stanna på jobbet och säkert kommer sluka flera minuter av betald arbetstid så går det! När man kasserade en fullt fungerande gemmagnet, vilken dubbelarbetade som gummibandshållare, var man tydligen tvungen att slänga 100-talet gummiband (utan att tänka på regnskogen - ajabaja) När jag letade efter hålslagen hittade jag av en slump alla gummiband I en papperskorg och tänkte "what to do?" Lika snabbt som frågan ställdes gick ett Liljeholmens upp och jag fick min nya hobby. Jag skapar nu en boll av allt. Vem vet, bollen kanske en dag renderar I ett världsrekord. Jag kan avslöja att bollen studsar väldeliga och oregelbundet, vilket med lite vilja kanske kan skoja till en annars ganska dyster och mörk sida av dygnet.
Over and out