Index och T-HLR
Så är onsdagens lektioner till ända. Dagen har innefattat ett idogt kämpande med just Index och T-HLR. Dagen har varit lite mer praktikorienterad vilket gjort att det känns som om dagen gått lite snabbare. Morgondagen kommer att spenderas ute på övningsfältet och till största delen vara rent praktisk och handla om trafikolyckor. Vi kommer att få se och kanske rent av få prova att klippa i bilar. Jag hoppas verkligen att den här utomhussessionen blir lika kul och givande som den vi hade i block1. Den som lever får se...
Närmast följer en middag med god mat och dryck. Som om det vore någon nyhet. Maten här på Viktoria är helt makalös. Både lunch och middag är seriöst lagad och serverad med både kunskap och kärlek. Kvällens italienska buffe blir nog ingen besvikelse. Det är i det närmaste en omöjlighet att hinna bli hungrig när man är här och kursar. Nu ska det lyxas med en liten blund i ögonen innan kvällen brakar loss...
Viktorias bar is the shit...
Så sitter man i på Viktoria i Uppsala och känner sig helt kokt i huvudet. Den kokta känslan kommer inte av att man har god öl i baren utan av att man trycker in kunskap. Jag som i sammanhanget inte har världens mest gedigna sjukvårdskompetens ser hela veckan som något mastigt med näst intill oövervinnelig massa av fakta som ska in i min trånga skalle. Visst det är kanske inte övermäktigt, men mycket är det. Skönt är det då att man kan samla/skingra tankarna i baren om kvällningen, allt tillsammans med ett urval av trevliga människor. I baren kan sitter vi och tävlar om vem som skarvar bäst eller mest. Om någon skulle höra samtalet och inte riktigt vara med på noterna skulle antagligen avfärda oss som tveksamt utrustade i skallen, men det bjuder vi på och vägrar notoriskt att kommentera något som hänt under både block 1 och 2.
Bildernas kvalitet kan man inte under några som helst omständigheter skylla på motiven utan närmast på teknik och fotogra.
Tisdag kväll...
... och helt kokt i huvudet... Pilen och Arena (utbildnings- och testprogram) kan ta knäcken på vem som helst. Jag jobbar och står i på tider som jag inte är van vid att jobba. Det är skönt att få ha lite tider som alla andra. Mat och sömn blir bättre på alla sätt.
Idag när jag satt och pausade hjärnan ett tag kom jag att tänka på gamla vänner med gemensamma intressen från förr. Genast poppade Bengan upp i huvudet och jag smög ut på nätet och googlade lite. Visst fanns det träffar och t.o.m. ett mobilnummer som var aktivt. Siten avslöjade dessutom att han numer använde sig av så moderna metoder som MSN. På ren chansning slängde jag iväg ett SMS och lyckades störa honom på ett fackligt möte (typiskt mig). Jag fick dock den informationen jag behövde för att adda honom på MSN. Kul! Dock kände jag mig lite osäker på om jag helt plötsligt, efter sisådär en fyra år, var för påträngande. Det visade sig till slut att jag ändå chansade rätt. Lyckan av att få återta kontakten verkade vara ömsesidig och det resulterade i ett eventuellt kaffesörpel på söndag eftermiddag.
Jag kan inte nog påtala hur skönt det är att ha familjen hemma igen, även om det skriks och gnälls emellanåt. Veckans åtskildhet (finns det ordet?) har nog gjort att jag resonerar lite annorlunda (hoppas jag). Jag vet att de övriga tre haft det skitjobbigt med relationer åt höger och vänster. Även om storgrabben nu säger sig sakna fjällen och snön.
'klart slut'
Nu har jag brutit ytterligare ett sigill
Då kan jag berätta att jag tagit oskulden på min avskedsgåva, Old Pulteney 12y. Omdömet då? - frågar sig vänner av ordning. Som frugan sa "den var inte så hemsk" vilket bör ses som ett fantastiskt gott betyg. Själv upplever jag den som en "snäll" whisky med toner av torkad frukt, liten rökighet och aningen sherry. Det är helt klart en positiv överraskning och något som jag varmt kan rekommendera, även till nybörjaren.
Mad Majk - Den här är verkligen värd en plats i hyllan. Byt ut Irländaren Red Breast mot den här högländaren och du gör inte bort dig.
Tack och hej...
- tack så mycket! Kvällningen fortsatte med att jag och Vaktis kvistade över till Jensens Böfhus och åt oss en bit mat. Efter maten strålade vi samman med Mad Majk och så var det dags att gå in till Atlantis för lite relaxande och massage, huwa va gôtt det var. Min massör hintade mig dessvärre om att min axel antagligen behövde en liten översyn av en kiropraktor, jag har tydligen på tok för dålig rörlighet i den. Jag är väl medveten om att den är lite risig. Jag knosade till den på något sätt i sommras när jag lekte med ungarna på studsmattan. Vi får väl se om jag tar tag i mitt liv och kollar upp den. Kvällen/natten avslutades med att fylla på med lite alkohol i blodomloppet. Lobbybaren först och sedan Karlssons. Jag måste tillstå att jag hade en höjdarkväll med mina forna kollegor. Tack ska ni ha alla...
Nu kommer jag förvisso inte sluta drälla omkring nere på Portan, jag har för många vänner där... Mig slipper ni inte undan så lätt, må ni tro.
Kärt återseende och återvinning
De olika lagren består av Kaluha, Midori och toppas med Dooley´s (i vårt fall saknades den och ersattes av Baileys)
Enligt min menig är den mer snygg än god, men smaken är som de flesta påstår delad...
Drinkblandarkvällen fortsatte och Mad Mike hade svängt ihop en liten quizz som mitt lag vann. Priset var kanske inte så vänta och bestor i att blanda 13 mojitos, ett jädra blaskande med limeklyftor och socker... Av någon besynnerlig anledning deserterade två tredjedelar av mitt lag och lämnade stället och lämnade mig ensam med kladdandet... Tack för den!
När vi väl avslutat blandandet och sörplat i oss esultaten lev det dags för lite julklappar från Scandic och därefter bar det av till kvällens restaurangfest som för ovanlighetens skull arrangerades av Akademien (studentkåren) Ooh vad kul det var att få komma dit igen. Jag kom dit och insåg att det var läge att få lufta den gamle lallerallen... och sprang tillbaka till Portalen för att hämta densamma. Det var som att komma hem igen. Tack Akademien.
Nu är det måndag och man är något trött i hårfästet, men det var det värt...
Grå, grå fredag...
Fredag och slutet på veckan för normala yrkesarbetande. För oss som jobbar med service stämmer inte alltid gängse tidsindelning. Den här helgen har jag förvisso ledigt precis som alla andra med arbetstider som stämmer överens med något så fånigt som "kontorstid". Vem faan kom på att "kontorstid" skulle vara den tid då alla normala samhällsfunktioner skulle hålla öppet? Kontorstid är för mig inget annat är "sovtid".
Den här fredagen innebär att jag ska ta mig till en av de stora tyska elektronikkedjorna och se hur servicen fungerar. Ja, jag är en "Mystery Shoper" hur coolt som helst. Det är som att vara en hemlig agent på precis lika hemligt uppdrag... hahaha.
När det är avklarat ska jag ta mig till Elmia och hälla i mig lite "humle, malt, jäst och vatten" Den aktiviteten är bara till för att mjuka upp lederna inför nästa. Vi ska sedan gå och kasta svarta klot på vita, intet ont anande käglor. Vad kvällen sedan har hittat på vet ingen annan än han som hittar på. Vad som är lite fånigt här är att någon har bokat bowlingen på en arena som alldeles nyss bytt ägare och därför helt saknar alkoholtillstånd. Den sedvanliga ölbowlingen blev helt plötsligt helt torrskodd. Det för i sin tur med sig att man får stresskröka som en idiot innan så man är mjuk i lederna genom bowlingen. Risken finns dock här att någon eller några kanske stressar för mycket och blir för mjuka i lederna redan i förtid. Vi som förhoppningsvis klarar av det börjar stelna till under bowlingen och måste sedan störta mot närmsta vattenhål och tanka på igen. Den här kvällen kan gå till historieböckerna på fler än ett sätt. Jag lovar att försöka återkomma med någon form av bildbevis.
Kräftskiva 2008
Festen skulle visa sig vara både välbesökt och välplanerad (hmmm?) Bordsplacering för att ingen skulle sitta i närheten av sin partner och så skulle alla singlar sitta tillsammans så att de kanske kunde nätverka lite. Så hände det sig att det skulle tävlas och arrangörerna hade en sedan länge planerad lagindelning.
Samtliga festdeltagare föstes likt boskap ut på verandan och skulle sedan presenteras med en beskrivning och med et blev man utsållad och tillvisad sitt lag. Här gick något väldigt snett, kan bero på att arrangörerna intagit lite för mycket välkomstbål (alltid fullt glas för att visa solidaritet för nyanlända gäster). Rent organisatoriskt var lagindelningen ett totalt mörker. Ingen visste något, inte ens Mr. PeVik som stod för presentationen. Alla yrade omkring som nynackade höns. Det slutade med att jag fick en order om att gå in och va tyst ;) Blixtefort hittade jag och några andra fram till bålskåen som var långt ifrån tömd. *mmmmm* Efter en rörig inledning fann alla sina platser kring borden och så kunde kräftdjuren sörplas i rumpan och inmundigas. ICKE! nu följde en något klarare förklaring till lagindelningarna och som tur var visade det sig att det egentligen var bordsplaceringen som styrde (här hade någon tänkt till lite ;)) Sittningsregler gicks igenom och så var det dags för första skålen och sedan kräftdjur. Allt efter den punkten är något av en disig tillställning där de flesta blev något otydliga i konturerna.
Skålar och tal avverkades i rask takt och vipps var klockan slut. Njae klockan tog väl inte direkt slut, men jag och frugan tog det säkra före det osäkra och vandrade hemmåt i natten.
Efterspelet är numer förflyttat till Facebook och här postas flitigt bilder och kommenteras till höger och vänster. Man fyller på sin vänlista. Vad nu!? Världen är bra liten, helt plötsligt visar det sig att människor som man numer är vän med har gemensamma vänner med mig i ett helt annat och väldigt otippat gäng. Kul!! nu ska jag bara försöka lista ut hur det hänger ihop, vilket är en helt annan historia.
