jonsters tittut

Efter mycket om och men, hysch hysch bar det äntligen av mot Eskilstuna och helgens begivenheter. Vi var bjudna på kalas och inte vilket kalas som helst, utan ett surpriseparty till Douglas von Dreschows ära. Han fyllde nämligen 50 år i helgen. Vi var väl en sisådär 100 gäster som strålade samman vid hans gods på Sunbyholms Slott.

Det hela var påkommet och arrangerat av Douglas vän och juridiska ombud Claes. Med på noterna var givetvis Douglas unga och näpna fru Nathalie. Vi samlades alla för en fördrink och lite mingel i jaktsalen för att sedan sätta oss till bords i stora matsalen. Väl där började husfrun Birgit att berätta lite om historiken bakom Sunbyholms Slott, för oss som inte haft äran att vara där tidigare. Sedan stövlade Claes in och informerade närmare om upplägget för själva surprisen. Claes hade planerat allt in i minsta detalj... nåja... det var säkert så innan han hittade fram till bubblet vid fördrinksbordet. Douglas var på väg hem från en "tjänsteresa" och väntades hem när som helst. Vi fick partyhattar och flärpar att blåsa i när han stegade in i salen. Allt släktes ner och vi väntade med spänning. Nathalie skulle leda in den intet ont anande Douglas i salen och vi skulle flärpa och hojta surprise!

Allt går inte riktigt som tänkt, men det var heller inte speciellt väntat då de flesta redan fattat att Claes varit lite för glad i hatten den senaste tiden *lol* Men när väl förrättat värv var det dags för lite presentöppning och allehanda underhållning av en trubadur vid namn Simon. Förrätt serverades och festligheterna kom igång på riktigt. Det händer en herrans massa som är för mycket för att skriva om här, med respekt för de inblandade.

För er som inte redan listat ut så är allt det här ett påhitt, en teater spelad av Spegelteatern. Min far fyller nämligen 65år och ville fira lite speciellt och på familjeknasigt vis "busa och luras" lite. Tidigt i september fick jag och min syster med respektive en order som löd något i stil med " Den 7/11 ser ni till att vara lediga och att lämna bort barnen så ses vi i Eskilstuna klockan 1200, frågor på det? Försent!" Alla typer av motfrågor för att försöka lista ut vad som komma skulle möttes med samma något arroganta svar "vi ses i Eskilstuna klockan tolv nollnoll" Klart som faan man blir både nyfiken och frustrerad över att inte veta vad som skall hittas på, vilka kläder man ska packa eller om det är något annat, typ vaccinationer, som behöver fixas till.

Nåväl, det var bara till att byta runt på jobbet och se till att man blev ledig. Barnen fick flytta ut till svärmor och svärfar, vilket ingen av de inblandade parter verkade ha några som helst invändningar mot. På fredagen bar det av och det föll sig inte bättre än att vi strålade samman med mina föräldrar och min syster med "gubbe" strax efter Linköping. Där passade vi på att ta en liten kaffepaus i Norsholm (ett litet sunkigt ställe bredvid Statoil) och då kläcker min kära mor "Jahadu Jon, du kan väl tala om vart vi ska då" WTF! Frugan blänger med onda ögat på mig och tror helt plötsligt att jag var involverad i det hela. Det varken är eller var jag. Grejen är den att jag hade några tidiga teorier om vad man skulle kunna göra i Eskilstuna med omnejd. Jag hade spenderat någon lugn natt på jobbet och googlat som en besatt och listat ut att just det datumet gavs Herrgårdsmord på Sundbyholms Slott, ett event i bästa Cluedostil. Klart vi var ju inte säkra men uppenbarligen hade jag rätt.

Väl  framme vid Sundbyholms Slott checkar vi in får nycklar och en liten korg med bubbel och någon chokladbit. Liten paus bjuds innan det är dags att göra sig i ordning för massagen. En genomgående skön upplevelse. Dock smärtade mina muskler, ja du läste rätt, jag har faktiskt sådana även om det kan verka lite otroligt. Dessutom hittade massören muskler jag inte trodde fanns. Efter att alla fått sin beskärda del av smärtande muskelpaket mummade vi upp oss och samlades en stund hos mig och frugan för att inmundiga den fådda skumpan. Vid öppnandet av flaskan visade det sig att min käre far hade varit framme och jonglerat med den och jag höll på att skjuta pannan av mig. Dock missade projektilen min hjässa men markerade sin styrka med en ordentlig smäll i taket. Stämningen blev om möjligt ännu mer uppsluppen och diverse skämt om dåligt handhavande av tryckkärl haglade genom luften. Syskonen med sällskap lämnade över pappas present i form av en flaska Mackmyra. Min far blev glad och nästan lite rörd, kul när man träffar rätt med en present.

Vi drog oss mot slottet och resten är egentligen ren historia. På det hela taget var det här verkligen en händelse som jag inte skulle vilja missa, mycket trevligt måste jag säga. Maten vid sittningen var bra och drycken god. För er som fortfarande inte fattar riktigt hur själva middagen var så kan man närmas jämföra den med en sittning med konstant underhållning.

När vi dagen efter inmundigat en stadig frukost i slottets källarvalv som tidigare tjänstgjort som fängelsehåla, checkade vi ut och sällskapet splittrades. Mor o Far, syster med sambo reste med en bil hem till ostkusten medans jag och frugan åkte för att hälsa på hennes bror. Där fanns ju nämligen det senaste tillskottet till släkten, en liten kille som trotts sin ringa storlek redan hunnit med en hiskelig massa äventyr. Han fick för sig att mammas mage var inte fullt lika intressant som världen utanför. Han tog fart och ville ut redan i v32. Många timmar spenderades på sjukhus och nu är han hemma och är pigg som få. Trevlig liten krabat, inte alls så högljudd som de egenproducerade barnen. Men om jag inte är helt tappad så var inte våra barn speciellt högljudda i början. Det kommer var så säker...

Svågern tyckte nog att frugan skulle få gulla mest med krabaten så han introducerade sitt Guitar Hero och så var jag låst. Aldrig tidigare har jag insett hur jävla svårt det är att hänga på i Raining Blood, Kerry King är jävulskt flink i fingrarna.  

Efter kramp i fingrarna startade vi resan hemåt med en kaffepaus på Scandic Norrköping Nord. Heja vad positivt överraskade vi blev av på lokaliteter och personal. Då blir man faktiskt lite stolt över att jobba i kedjan.