Inte alls som Samson
Nu har lockarna fallit offer för den välslipade sax som frisören med kompetent hand trakterar. Jag och grabben var ute och surrade lite på stan i går, när jag likt "busschauffören som tänkte att va fan" jag knallar in till favoritfrisören och kollar om hon har tid. Visst hade hon tid och utan eftertanke tog jag mod till mig och placerade grabben i stolen. Det skulle visa sig vara mycket lättare sagt än gjort. Han var inte alls sugen på att träffa nytt folk. Blyg som få vägrade han släppa mitt ben, ännu mindre sitta stilla i frisörstolen. Lösningen visade sig vara lika enkel som genial, jag satte mig i stolen och han fick sitta i mitt knä. Nu gick allt som en dans och mot slutet visade sig till och med en kam vara riktigt intressant. Decimeterlånga lockar föll till golvet och fram växte en kille, söt som socker. Allt eftersom håret föll förvandlades mina kläder till något som mer liknade en angora. Då mamma inte visste ett smack om vårat tilltag tänkte jag att det nog var bäst att MMSa en bild på lockarna.
Reaktionen kom blixtfort i form av ett "WAH!! Spara en lock!" Att spara en lock var något jag inte alls hade tänkt på och därför blev det inget sparat utan jag fick ta det hundhuvudet och erkänna mitt misstag. När vi kom hem och visade nya frissan blev reaktionen helt överväldigande. Skönt att han nu kan se sommaren an med vinterpälsen som ett minne blott.
äh... jag postar väl en bild på resultatet också.
Resultatet är lysande och hela familjen tackar frisören för gott tålamod.
Tv-spel som barnvakt får oönskad effekt
Då hämtade hennes lillebror en brödkniv och högg henne i bröstet."
Jag som själv har jobbat ständig natt i nära nog 8 år vilket gör att jag varit nattarbetande under mina barns liv funderar på hur och varför det här händer. Hur kan man som förälder placera barnen framför ett TV-spel för att sedan gå och lägga sig att sova? När jag går och lägger mig att sova, sover jag ordentligt och vaknar i stort sett inte av något. Hur faan tänkte hon nu? "jag vaknar nog", "jag ska bara vila lite" Helt jävla galet!
Som vi löst det hos oss är att barnen är på förskola när jag sover efter ett nattjobb. Vi skulle inte drömma om att har barnen "drälla omkring" när man ligger och sover. Försöker sätta mig in i mammans situation och funderar på vad pappan gjorde. Han kanske jobbade och det kanske inte finns möjlighet till förskola på samma sätt i Frankrike. Men för söte Göte, då får man väl se till att byta jobb så man kan vara med sina barn. Kan man inte se till att skaffa barnomsorg för barnen ska man kanske inte ens ha skaffat barn.
Nu har jag bytt jobb vilket gör att jag inte längre kommer att jobba ständig natt. Visst det förekommer nattarbete på nya jobbet också men jag har fått en helt annan fördelning mellan jobb och tid med barnen. Så fantastiskt skönt att få vara med barnen utan att vara helt kokt i huvudet.
Komentare om att "nu kommer man klanka ner på TV-spelen igen" är helt obefogade. Det är inte TV-spelet som är problemet här utan föräldraskapet. Man måste ta körkort för att få köra bil, moped, skoter men inte faan behöver man något certifikat för att vara förälder...
Oaktsam?
Man pratar om att folk är oaktsamma när man handlar på internet med sina kreditkort, om laptopen försvinner från fiket, man inte har kolla på väskan på kollektivtrafiken etc. Här har vi ett exempel som borde klassas som grov oaktsamhet. Vem i sina sinnens fulla bruk går omkring på stan med en papperskasse fylld med pengar? Fem hundra tusen! kronor buntade om tio tusen. Har man nu dessa kontanter drällandes hemma och plötsligt kommer på att man kanske skulle ta dem till en bank, dessutom är gammal och enligt egen utsago lite glömsk, är det kanske läge att be någon om lite assistans? Ska man tycka synd om henne? Kanske - kanske inte.
Man kan ju inte göra annat än att vädja till samvetet hos den som "hittade" kassen - kanske kan lämna tillbaka stålarna och få hittelön, har för mig att hittelön brukar vara typ 10%.
Skum Banan?
Vad menar man med skum banan? Är bananen undermålig? Är den av okänt ursprung? Smakar den lustigt? Jag vet inte och jag är inte säker på att jag vill veta....
Hemmadag
Våren verkar ha slagit till, snön är i det närmaste borta och leksaker släpas fram. Så länge man slipper slasket är man som förälder oerhört tacksam. Minstingen har upptäckt storebrors trampbil och blev mäkta imponerad. Det känns som om han kommer att vara långt mycket mer intresserad av dylika leksaker.
På jobbet kämpar och sliter jag för att komma framåt i utbildningen. Det finns ett interaktivt(?) utbildningsprogram . Man ska givetvist ha lite språklig kompetens och engelska är ett givet kunskapsområde. När man i testerna får lingvistiskt orienterade frågor kan man inte annat är skratta ibland. Frågeställningarna är utformade så att man får ett antal svarsalternativ och minst ett av svaren är korrekt. Vissa svar är så helt uppåt väggarna att man baxnar.
