Roadtrip till Stockholm
Söndag kväll och hemma från roadtripen till Stockholm. I fredags kom mina föräldrar och hämta barnen, jag och frugan kastade oss i bilen och fräste upp till Södertälje och Scandic Skogshöjd. Jag blev lite förvånad när jag kom dit, trodde nämligen att det var ett nybyggt hotell... icke. Det visade sig vara ganska gammalt, men hade en ganska sober inredning på allmänna ytor. Rummen lämnade dock en del att önska. Lite för mycket för att ta upp här. Skadad som jag är efter 8år i branschen kunde inte ögonen vila utan spanade ständigt efter bra och dåliga saker. Då jag har bra koll på vad som är Scandic och inte så blir jag lite förvånad över vissa tilltag på hotellet. Brandsäkerheten var något som jag omedelbart dissade. Jag hittade en brandpost som var helt täckt med stora krukor och lampor.
Om någon i nöd snabbt skulle behöva en brandsläckare är det inte säkert att han/hon ens skulle hitta den. Smått skandalöst. Dessutom var utrymningsvägarna tveksamt utmärkta. Frugan fräste åt mig att jag var helt skadad och ifrågasatte varför jag inte kan slappna av, ens på semester. Jo, jag vet det är lite nördigt... men sån är jag. Deal with it!
På lördagen var det dags för dop (av grabbarnas senast tillkomna kusin) i Hammarby Sjöstad och dess omåttligt futuristiskt byggda kapell. 
Det är inte var dag man kliver in i Guds hus som består av en glaskub om fyra våningar. När man satt på bottenvåningen som då är församlingslokalen kände man sig som en guldfisk i sin skål, eller som deltagare i "Huset". Samtidigt som det kändes lite besynnerligt är det kul att se att även kyrkan och dess lokaler följer med in på 2000-talet. Dopet avlöpte finfint, även om vi höll på att slinka in på fel dop. Vi var på plats lite i tidigaste laget och av misstag blandade vi ihop oss lite med deltagare till dopet som ägde rum en timme innan det vi var bjudna till. Efter lite reflektion redde vi ut eventuella missförstånd och vi sorterade upp oss. Prästen var en skön lirare som skulle kunna vara Leif G.W Perssons okände bror. Skön och modern, okonstlad inställning till det sakrala. Hela ceremonin var avklarad på knappa 25 minuter, vilket bör ses som det absolut snabbast avklarade dopet jag varit med på. Jag vet inte, men kan man hänvisa till att "allt ska gå så fort i Stockholm"? - Antagligen inte, men lite roligt är det dock att raljera över Stockholmares egenheter och avarter...
