Skämmes ta mig faan...
... Här skaffar man sig en blogg och så skriver man inte in den. - jaja, jag ska bättre mig. Jag lovar.
Det har hänt väldigt mycket i mitt lilla liv. Jag har börjat mitt nya jobb som larmoperatör. Det innebär att jag måste plugga en hiskelig massa. Upplärningen/utbildningen förväntas ta ca 14-15 veckor och av de veckorna så är 3 veckor förlagda till Uppsala. Den första veckan i Uppsala är avklarad med en helt kokt hjärna som resultat. Dock fick jag möjlighet att få uppleva saker som inte är var man (eller kvinna för den delen) förunnat. Jag har provat på rökdykning och vara instängd i en helt övertänd kontainer. Att eld var vackert det visste jag redan, men när rökgaserna precis är på väg att antändas så måste jag erkänna att det var helt fantastiskt vackert. Varmt? - Javisst var det varmt (man kan nog använda sig av klyschan "varm som i helvete"), närmare bestämt ca 800 °C någon decimeter ovanför hjälmduken. Coolt? - Nått ända in i hästväg!
Jag lämnade en liten familj på Scandic men känner nog att jag hittat ytterligare en liten familj igen. Jag tror nog att jag kommer att trivas som en liten guldfisk i sin lilla skål. Förresten trivs guldfiskar i en liten skål? Äh, jag trivs hur som helst riktigt bra. Lite ovant är det dock att jobba under tider då man tidigare bara sovit, men det går nog att vänja sig.
Den här veckan har övriga familjen varit till fjällen och firat svärfars 60-årsdag. Jag kunde tyvärr inte följa med då jag är mitt i upplärningen... *sucka* Det är å andra sidan ganska skönt att känna att man saknar familjen. Jag tror att det är viktigt att få känna saknad, så man inte bara tar allt och alla för givet. Men nu gör det inget om de kommer hem.
Nästa helg bär det av till Stockholm och dop av barnens senast tillkomna kusin. Vi åker upp på fredagen och kommer att övernatta på Scandic Skogshöjd i Södertälje, jag förutsätter att det kommer till att bli en upliving.
Det var nog alles för den här gången och jag lovar bot och bättring på skrivandet.
