jonsters tittut

Nu har lockarna fallit offer för den välslipade sax som frisören med kompetent hand trakterar. Jag och grabben var ute och surrade lite på stan i går, när jag likt "busschauffören som tänkte att va fan" jag knallar in till favoritfrisören och kollar om hon har tid. Visst hade hon tid och utan eftertanke tog jag mod till mig och placerade grabben i stolen. Det skulle visa sig vara mycket lättare sagt än gjort. Han var inte alls sugen på att träffa nytt folk. Blyg som få vägrade han släppa mitt ben, ännu mindre sitta stilla i frisörstolen. Lösningen visade sig vara lika enkel som genial, jag satte mig i stolen och han fick sitta i mitt knä. Nu gick allt som en dans och mot slutet visade sig till och med en kam vara riktigt intressant. Decimeterlånga lockar föll till golvet och fram växte en kille, söt som socker. Allt eftersom håret föll förvandlades mina kläder till något som mer liknade en angora. Då mamma inte visste ett smack om vårat tilltag tänkte jag att det nog var bäst att MMSa en bild på lockarna.
 
Reaktionen kom blixtfort i form av ett "WAH!! Spara en lock!" Att spara en lock var något jag inte alls hade tänkt på och därför blev det inget sparat utan jag fick ta det hundhuvudet och erkänna mitt misstag. När vi kom hem och visade nya frissan blev reaktionen helt överväldigande. Skönt att han nu kan se sommaren an med vinterpälsen som ett minne blott.
äh... jag postar väl en bild på resultatet också.

Resultatet är lysande och hela familjen tackar frisören för gott tålamod.

Så har dagen då semlan ska ätas, mumsas, svullas, njutas... kalla det vad du vill. Själv sällar jag mig till de som njuter en semla, men samtidigt kritiserar den senaste tidens tidshets. För söte Göte!! varför börjar man sälja semlor redan i november.? Semlan skall säljas i februari och inget annat. Jag ser inte vitsen med att tjata ut konceptet redan innan fettisdagen - semeldagen. Jag säger samtidigt grattis till minsta grabben på en av hans namnsdagar.

 

Jag och frugan har varit på öppet hus på äldste grabbens eventuellt blivande skola. Skola och skola, han ska börja i förskoleklass, man kan väl säga att det är vad som hette förskola när jag var liten. Nu heter det ju förskola redan i "dagis". Som samhället är idag så har du rätt att välja skola hit och dit, vilket gör att skolan hamnar i en konkurrenssituation - helt barockt om du frågar mig. Av det jag såg på den här skolan så blev det glasklart för mig. "den ska vi ha!" Jag tycker det känns helt rätt att grabben ska gå i den kommunala skolan.

Så är onsdagens lektioner till ända. Dagen har innefattat ett idogt kämpande med just Index och T-HLR. Dagen har varit lite mer praktikorienterad vilket gjort att det känns som om dagen gått lite snabbare. Morgondagen kommer att spenderas ute på övningsfältet och till största delen vara rent praktisk och handla om trafikolyckor. Vi kommer att få se och kanske rent av få prova att klippa i bilar. Jag hoppas verkligen att den här utomhussessionen blir lika kul och givande som den vi hade i block1. Den som lever får se...

Närmast följer en middag med god mat och dryck. Som om det vore någon nyhet. Maten här på Viktoria är helt makalös. Både lunch och middag är seriöst lagad och serverad med både kunskap och kärlek. Kvällens italienska buffe blir nog ingen besvikelse. Det är i det närmaste en omöjlighet att hinna bli hungrig när man är här och kursar.  Nu ska det lyxas med en liten blund i ögonen innan kvällen brakar loss...

Så sitter man i på Viktoria i Uppsala och känner sig helt kokt i huvudet. Den kokta känslan kommer inte av att man har god öl i baren utan av att man trycker in kunskap. Jag som i sammanhanget inte har världens mest gedigna sjukvårdskompetens ser hela veckan som något mastigt med näst intill oövervinnelig massa av fakta som ska in i min trånga skalle. Visst det är kanske inte övermäktigt, men mycket är det. Skönt är det då att man kan samla/skingra tankarna i baren om kvällningen, allt tillsammans med ett urval av trevliga människor. I baren kan sitter vi och tävlar om vem som skarvar bäst eller mest. Om någon skulle höra samtalet och inte riktigt vara med på noterna skulle antagligen avfärda oss som tveksamt utrustade i skallen, men det bjuder vi på och vägrar notoriskt att kommentera något som hänt under både block 1 och 2.

   

Bildernas kvalitet kan man inte under några som helst omständigheter skylla på motiven utan närmast på teknik och fotogra.

... har man förstått att Sverige eller dess festivaler inte alls är för litet för att ett storband som Metallica ska kunna spela där. Sverige har flertalet utomhusplatser som är långt mycket bättre lämpade än de arenor som hittills bevistats. Hultsfred som sådant kan dock tyckas vara i minsta laget... men det är definitivt ingen omöjlighet. Det vore skönt om man kunde sätta ner foten och visa att det är möjligt att skita i arenorna och börja spela på stora fält som nere på kontinenten.

Aftonbladet
Rockparty

Under min roadtrip hittade jag, utan att leta speciellt hårt, några skyltar som jag reagerade på.

Skylt 1)


Om man nu har långsamma barn eller i annat fall sinnesslöa barn eller kanske till och med båda dera,
[Engelskt uppslagsord

dum, trögtänkt, bakom (adjektiv) ]

varför vill man då hänga ut dem med att sätta upp stora gula skyltar längs gatan? Barnen ser förvisso ut att springa och verkar inte alls långsamma. Vad gäller sinnesstatus kan man inte alls tyda detta ur skylten.


Skylt 2)



Skylt på pelaren utanför Hammarby Sjöstads kapell. Spontan reaktion är att det är inlednigen på Alfred Tennysons (1809-1892) dikt Nyårsklockan. Det kan å andra sidan vara en påminnelse ställd till kapellvärden att han inte ska glömma att ringa i just klockan (kling, klang, kling) Alternativ tre är att det är en klassisk svensk särskivning.

Världen är full av mer eller mindre besynnerliga och underliga skyltar som vid lite tanke ter sig mer och mer ogenomtänkta.

Söndag kväll och hemma från roadtripen till Stockholm. I fredags kom mina föräldrar och hämta barnen, jag och frugan kastade oss i bilen och fräste upp till Södertälje och Scandic Skogshöjd.  Jag blev lite förvånad när jag kom dit, trodde nämligen att det var ett nybyggt hotell... icke. Det visade sig vara ganska gammalt, men hade en ganska sober inredning på allmänna ytor. Rummen lämnade dock en del att önska. Lite för mycket för att ta upp här. Skadad som jag är efter 8år i branschen kunde inte ögonen vila utan spanade ständigt efter bra och dåliga saker. Då jag har bra koll på vad som är Scandic och inte så blir jag lite förvånad över vissa tilltag på hotellet. Brandsäkerheten var något som jag omedelbart dissade. Jag hittade en brandpost som var helt täckt med stora krukor och lampor.
 
Om någon i nöd snabbt skulle behöva en brandsläckare är det inte säkert att han/hon ens skulle hitta den. Smått skandalöst. Dessutom var utrymningsvägarna tveksamt utmärkta. Frugan fräste åt mig att jag var helt skadad och ifrågasatte varför jag inte kan slappna av, ens på semester. Jo, jag vet det är lite nördigt... men sån är jag. Deal with it!

På lördagen var det dags för dop (av grabbarnas senast tillkomna kusin) i Hammarby Sjöstad och dess omåttligt futuristiskt byggda kapell.

Det är inte var dag man kliver in i Guds hus som består av en glaskub om fyra våningar. När man satt på bottenvåningen som då är församlingslokalen kände man sig som en guldfisk i sin skål, eller som deltagare i "Huset". Samtidigt som det kändes lite besynnerligt är det kul att se att även kyrkan och dess lokaler följer med in på 2000-talet. Dopet avlöpte finfint, även om vi höll på att slinka in på fel dop. Vi var på plats lite i tidigaste laget och av misstag blandade vi ihop oss lite med deltagare till dopet som ägde rum en timme innan det vi var bjudna till. Efter lite reflektion redde vi ut eventuella missförstånd och vi sorterade upp oss.  Prästen var en skön lirare som skulle kunna vara Leif G.W Perssons okände bror.  Skön och modern, okonstlad inställning till det sakrala. Hela ceremonin var avklarad på knappa 25 minuter, vilket bör ses som det absolut snabbast avklarade dopet jag varit med på. Jag vet inte, men kan man hänvisa till att "allt ska gå så fort i Stockholm"? - Antagligen inte, men lite roligt är det dock att raljera över Stockholmares egenheter och avarter...

... och helt kokt i huvudet... Pilen och Arena (utbildnings- och testprogram) kan ta knäcken på vem som helst. Jag jobbar och står i på tider som jag inte är van vid att jobba. Det är skönt att få ha lite tider som alla andra. Mat och sömn blir bättre på alla sätt.

Idag när jag satt och pausade hjärnan ett tag kom jag att tänka på gamla vänner med gemensamma intressen från förr. Genast poppade Bengan upp i huvudet och jag smög ut på nätet och googlade lite. Visst fanns det träffar och t.o.m. ett mobilnummer som var aktivt. Siten avslöjade dessutom att han numer använde sig av så moderna metoder som MSN. På ren chansning slängde jag iväg ett SMS och lyckades störa honom på ett fackligt möte (typiskt mig). Jag fick dock den informationen jag behövde för att adda honom på MSN. Kul! Dock kände jag mig lite osäker på om jag helt plötsligt, efter sisådär en fyra år, var för påträngande. Det visade sig till slut att jag ändå chansade rätt. Lyckan av att få återta kontakten verkade vara ömsesidig och det resulterade i ett eventuellt kaffesörpel på söndag eftermiddag.

Jag kan inte nog påtala hur skönt det är att ha familjen hemma igen, även om det skriks och gnälls emellanåt. Veckans åtskildhet (finns det ordet?) har nog gjort att jag resonerar lite annorlunda (hoppas jag). Jag vet att de övriga tre haft det skitjobbigt med relationer åt höger och vänster. Även om storgrabben nu säger sig sakna fjällen och snön.

'klart slut'

... Här skaffar man sig en blogg och så skriver man inte in den. - jaja, jag ska bättre mig. Jag lovar.

Det har hänt väldigt mycket i mitt lilla liv. Jag har börjat mitt nya jobb som larmoperatör. Det innebär att jag måste plugga en hiskelig massa. Upplärningen/utbildningen förväntas ta ca 14-15 veckor och av de veckorna så är 3 veckor förlagda till Uppsala. Den första veckan i Uppsala är avklarad med en helt kokt hjärna som resultat. Dock fick jag möjlighet att få uppleva saker som inte är var man (eller kvinna för den delen) förunnat. Jag har provat på rökdykning och vara instängd i en helt övertänd kontainer. Att eld var vackert det visste jag redan, men när rökgaserna precis är på väg att antändas så måste jag erkänna att det var helt fantastiskt vackert. Varmt? - Javisst var det varmt (man kan nog använda sig av klyschan "varm som i helvete"), närmare bestämt ca 800 °C någon decimeter ovanför hjälmduken. Coolt? - Nått ända in i hästväg!

Jag lämnade en liten familj på Scandic men känner nog att jag hittat ytterligare en liten familj igen. Jag tror nog att jag kommer att trivas som en liten guldfisk i sin lilla skål. Förresten trivs guldfiskar i en liten skål? Äh, jag trivs hur som helst riktigt bra. Lite ovant är det dock att jobba under tider då man tidigare bara sovit, men det går nog att vänja sig.

Den här veckan har övriga familjen varit till fjällen och firat svärfars 60-årsdag. Jag kunde tyvärr inte följa med då jag är mitt i upplärningen... *sucka* Det är å andra sidan ganska skönt att känna att man saknar familjen. Jag tror att det är viktigt att få känna saknad, så man inte bara tar allt och alla för givet. Men nu gör det inget om de kommer hem.

Nästa helg bär det av till Stockholm och dop av barnens senast tillkomna kusin. Vi åker upp på fredagen och kommer att övernatta på Scandic Skogshöjd i Södertälje, jag förutsätter att det kommer till att bli en upliving.